Jag arbetar nu på nästa bok som är en direkt fortsättning på den första. Mitt mål med första boken var att beskriva den nya samhällsarkitekturen, slutmålet, i sitt renodlade tillstånd. I andra boken fokuserar jag på hur detta idealtillstånd kan anpassas för att bli bakåtkompatibelt med kapitalismen, nuläget. Man kan se andra boken som svar på frågorna i bilaga 2 i första boken, växelverkan mellan nya och gamla systemet, kompletterat med en hel del annat nytt material som jag känner är fundamentalt och som berör den psykologiska dynamik som gör systemskiften, eller paradigmskiften om man så vill, möjliga. Både historiska fallstudier och försök att kika i kristallkulan inför framtiden i detta avseende.

Min förhoppning är att andra bokens fördjupning i detta specialområde, gränslandet mellan monetärdemokratin och kapitalismen, kan räta ut en del frågetecken och bidra till mer inspiration. Boken ger konkreta förslag på hur hantering av import, export och alla annan ekonomisk växelverkan kan hanteras mellan MDU och kapitalismen, till gagn för helheten.

En del undrar vad man konkret kan göra åt dagens situation just nu. Det jag tycker är det väsentliga i nuläget är upplysning. Den enskilt viktigaste frågan som borde debatteras i alla offentliga forum, från TV till Twitter, är: ”Räntepengar existerar inte”. Om alla människor ställde den frågan och tog in svaret ända in i märgen skulle ett frö ha planterats i folksjälen som inte kunde utplånas. Tänk om denna fråga var samtalsämnet i lunchrummen, på bussen, på tunnelbanan, vid köksborden?

Men man ska vara medveten om att tröskeleffekten är mycket stark. En bekant köpte boken men läste den inte, trots gott om tid. Något i inledningen hade avskräckt hen från att ta in mer än baksidan och kanske en del av inledningen. Problembilden är så stor, så omfattande, så övermäktig att den som verkligen vill se sanningen i vitögat måste ha en stark vilja och mod.

Men i takt med att det nuvarande samhällssystemets brister ökar trycket på mänskligheten kommer också denna starka vilja och mod att växa. Inget imperium har hittills överlevt. Var är romarriket? Var är Tredje riket? Var är Sovjetunionen? Var är den svenska politiska monarkin? De går alla under, förr eller senare och det har alltid skett genom att människa för människa vänder sig emot systemet och till sist blir i överväldigande majoritet. Detta tryck kan ingen diktatur stå emot. Vi är just nu mitt inne i den senaste diktaturens, den dolda ekonomiska, försök till världsherravälde och vi har ännu inte sett dess kulmination. Läs gärna boken Confessions of an Economic Hit Man för att skingra tvivlen. Den största ekonomiska kraschen ligger ännu i framtiden, men efter den lär fler vara öppna för förslaget att kapitalismen kanske ändå inte är bästa sättet att organisera mänskligheten. Ju djupare sömn, desto kraftigare omruskning behövs för att vakna och en bok är ibland inte tillräckligt. Endast livets egna erfarenheter är då kraftiga nog.

Men när man väl är klarvaken måste det finnas upplysning och läsning, vilket jag ser som min uppgift tillsammans med alla andra som skriver och talar om samma saker att bidra med. Sen får alla göra vad man själv anser rätt och riktigt, som demonstrationer, politiska partier eller andra former av uttryck, men min plats är vid tangentbordet.

Och man ska inte misströsta för att intresset för nya idéer är svagt. Historien är full av exempel på hur böcker blir viktiga först tjugo, femtio eller hundra år efter de skrevs. Böcker är som frön som läggs i jorden och som gror när klimatet är det rätta, även om det kanske gått hundra år.

Det väsentliga är att dessa frön skapas, planteras och vårdas så sköter livet resten.