För ett drygt år sedan begärde Valter Mutt (MP) och Annika Lillemets (MP) en s.k. interpellation med dåvarande finansmarknadsminister Peter Norman (M). En interpellation är en vanlig form av möte i Sveriges riksdag där en minister ur regeringen svarar på frågor från riksdagen i en viss sakfråga.

”interpellation (latin interpellaʹtio, av interpeʹllo ’falla i talet’, ’avbryta’, ’bestorma med frågor’), omfattande fråga i riksdagen, framställd av en enskild riksdagsledamot till statsråd, i angelägenheter som rör dennes tjänsteutövning. Interpellationsinstitutet är, tillsammans med frågeinstitutet, en del av riksdagens kontrollmakt gentemot regeringen. Till skillnad mot en vanlig fråga ska en interpellation vara försedd med motivering och vara av mer allmänt intresse och mer principiellt inriktad; jämför fråga. I en interpellationsdebatt får även andra riksdagsledamöter än frågeställaren och statsrådet delta. Normalt ska en interpellation besvaras inom två veckor efter det att den framställts. Svar på en interpellation kan utnyttjas för att meddela regeringens inställning och avsikter i en viss fråga och därmed ge vägledning för riksdagens behandling av ett visst ärende. Antalet interpellationer under 2013/14 års riksmöte var 540.” (NE)

Hållbar finansiell infrastruktur Interpellation 2013/14:471 Valter Mutt (MP) Datum: 3 juni 2014

Valter Mutt och Annika Lillemets kommer i detta klipp brännande nära kärnan i äkta demokrati: Att folket (demo) ska ha makten (krati) över penningskapandet. De efterlyser en statlig utredning kring möjligheten att använda Riksbanken mer offensivt till att finansiera samhällsnyttiga projekt istället för som nu bara passivt och reaktivt skruva på det enda styrmedel de har – räntan – för att hålla inflationen på 2 %.

Vad som hände med deras motion känner jag inte till, men sannolikt röstades den ner som den överväldigande majoriteten av alla motioner gör.

Denna interpellation snuddar på ytan till det jag skriver om i min bok – monetärdemokrati. I den nya samhällsarkitektur eller konstitution som jag där beskriver är Riksbanken i högsta grad aktiv och offensiv för att finansiera samhällsnyttiga investeringar.

För det är ju så i vår värld att man inte kan göra någonting utan pengar. Man kan inte äta sig mätt, bo varmt och tryggt, förflytta sig, resa eller förkovra sig i sin hobby utan pengar. Nej, man kan inte ens uträtta sina behov på en offentlig toalett utan pengar. Pengar är bäraren av själva livskraften. Där pengar flödar in växer och blomstrar livet men där de dras undan vissnar livet ner och degenererar. Fråga Grekland.