Arvstvister i domstol

Såg på programmet Domstolen i SVT igår. Där granskas hur de svenska domstolarna arbetar, med videoinspelningar från rättssalarna. Den åtalade är anonymiserad i bild men man ser alla advokater, domare, lagmän osv. omaskerade. Man får följa ett antal fall från Tingsrätt, Hovrätt och ibland hela vägen upp till Högsta domstolen. Fallen spänner från småbrott upp till grova brott som mordanklagelser.

Ett fall från gårdagen var följande:

”Peter riskerar att tvingas betala hundratusentals kronor trots att han bara ville hjälpa sin farbror att sälja en bil.”

Peters farbror var till åren kommen och hade fått en lindrig stroke, dock så pass allvarlig så han inte längre kunde köra bil. Han bad därför sin brorson Peter om hjälp att sälja bilen till en bilaffär och få pengarna uttagna i kontanter. Värdet på bilen var 170,000 kr som bilsäljaren överförde till Peters bankkonto eftersom farbrodern inte kunde närvara. Farbrodern litade inte på banken sa han utan ville ha ut pengarna kontant och ha dem hemma. Peter bokar uttaget några dagar i förväg hos banken och åker hem till farbrodern med kuvertet. Det är nu det går snett.

Eftersom Peter tycker om sin farbror som han har en mycket nära relation till sedan många år finns det inte i hans tankevärld att ta kvitto på att farbrodern tagit emot pengarna. När farbrodern sedan dör efter kort tid anser arvingarna till dödsboet att pengarna saknas och anklagar Peter för att ha tagit kontanterna i egen ficka. Både han och hans pappa kan dock intyga att farbrodern själv gjort slut på dem. Pappan (alltså farbroderns bror) åkte upp till sjukhuset med kuvertet som det blev allt mindre kvar i allteftersom. Det var alltså inte bara Peter som hanterade kontanterna.

Dödsboet, alltså arvingarna förutom Peter och hans pappa, anlitade nu advokat för att åtala Peter i domstol och tvinga honom att betala 170,000 kr till dödsboet så att arvingarna kunde dela på dessa. Ingen trodde på Peter och hans pappa, för det fanns ju inga handlingar som styrkte att Peter faktiskt lämnat över pengarna till farbrodern. Det hela slutade med att Peter blev dömd både i Tingsrätten och Hovrätten samt att Högsta domstolen inte ville ta upp fallet, och slutnotan för Peter blev 280,000 kr då man lägger till kostnader för egna och motpartens advokater. Peter måste ta lån och skuldsätta sig för att kunna betala och relationen med släkten som åtalat honom blev säkerligen för evigt kontaminerad. Ett högt pris att betala för att han var snäll och hjälpte sin sjuka farbror att sälja sin bil.

I ett monetärdemokratiskt samhälle hade allt sett annorlunda ut. Arvingarna hade redan varit ekonomiskt oberoende tack vare sitt Mondokort (se andra boken). De hade därför inte haft brist på pengar och hade därmed heller inte behövt maximera dödsboets kapital genom att stämma Peter. Allt lidande i form av att Peter känner sig falskt anklagad, oskyldigt dömd, utnyttjad osv. hade undvikits. Han hade sluppit gå igenom den uppslitande domstolsprocessen, pappan hade sluppit se sin son bli nedtryckt och utnyttjad och släkten hade inte behövt bli fiender för resten av livet i striden om pengar.

Hela den förgiftade värld av strider kring arv av alla slag som är så vanligt idag där familjer slits sönder i kampen om att maximera sin del av kakan hade upphört i samma ögonblick som Sverige blev en monetärdemokrati. När alla är ekonomiskt oberoende upphör all orsak till ekonomisk strid.

Kapitalismen är vetenskapen om hur man hanterar penningbrist, där ovanstående berättelse är ett exempel på det lidande det kan föra med sig. Monetärdemokratin är vetenskapen om hur man kan hantera penningöverflöd så att ingen lider. Läs mer i första och andra boken.

/Anders

About the author: Anders Silverfall