Efter en bilfärd upp genom Skåne i en ynka plusgrad och lätt regn anlände vi till Hässleholm där en vänlig Leif B Frid tog emot oss som bjudit in till föreläsning den 10 februari 18:30 - 20:30 på Södra Sandgatan 4, IOGT-lokalen. Vi riggade utrustningen vilket innebar att i all hast skruva upp projektorduken som några barn hade rivit ner och som inte hunnits återställas, projektor och stolar ställdes upp.

Allt som allt anlände sedan ca 20 personer. En del kom långväga ifrån vilket för mig vittnar om ett djupt liggande intresse för att ventilera dessa grundläggande frågor om vår mänskliga samexistens, om demokratin, makten, friheten och resurserna. Några hade jag kommunicerat med digitalt och det var trevligt att få ett ansikte på namnen.

När föreläsningen startade stod klart att de flesta redan hade studerat dessa frågor en del men för några var det nog ganska nya tankebanor. Efter en dryg timme hade jag mycket översiktligt gått igenom de bärande idéerna i boken, som ju är en systemarkitekts syn på samhällssystemet.

Efter en kort fikapaus tog fri diskussion vid. Jag hade förberett fördjupningsmaterial då jag inte var säker på om det skulle finnas några frågor eller hur aktiv publiken skulle vara men jag hann inte gå in på en enda slide! Många armar sträcktes upp i luften och Leif fick hjälpa till som frågekoordinator.

Det som slog mig mest var hur vi alla kommer från olika bakgrund och ser på samma frågor med olika ögon. Några kommer från miljörörelsen och ser främst på saken från ett resursperspektiv. Hur ska det gå för miljön om alla får högre levnadsstandard? Hur ska naturresurserna räcka om alla ska ha ett gott liv? Andra kommer från politiken och har svårt att se hur samhällsarkitekturen ska kunna förändras i grunden. Man vill hellre göra små justeringar men behålla de bärande idéerna om skatt och priser etc. Andra har varit inne i politiken men gått ur igen då man upplevt att förändringsarbetet kör fast och ofta fastnar i personberoende eller personkult. Man tror inte alls på partipolitik utan vill hellre gå mot en renodlad direktdemokrati där folket beslutar i stort och smått i direktomröstningar, inte via den representativa parlamentarismen. Ytterligare andra ser att den kommande generationen ungdomar är mycket öppna för helt nya tankebanor.

Som jag alltid säger är mitt enda mål med boken och dess relaterade aktiviteter endast att inspirera till nya tankar. Man kan ta det man gillar ur boken och göra en egen syntes till det man själv tycker är rätt väg att gå. Det väsentliga är att tanken rör sig, att grundproblemen är uppe i ljuset. För där det finns rörelse finns det hopp.

Det som kanske gjorde mig allra gladast var följande kommentar som någon hade kring något jag hade sagt. Kommentaren var (fritt citerat): ”Men det där är ju omöjligt….fast vänta nu…varför tänker jag nu så…?” Det är svåra och omfattande frågor vi talar om och man behöver tänka igenom sakerna i lugn och ro. Det är därför det finns böcker. Favoritfåtöljen, temuggen, boken. Det är där förändring av tankebanor kanske sker allra mest djupgående. Så har det i alla fall varit för mig.

Tack alla som var med för en positiv, dynamisk kväll. Trots olika ideologiska infallsvinklar hade alla en tydlig gemensam grundfrekvens – längtan efter en human värld med äkta demokrati.